Shark Cage Diving, Cape Peninsula, återfunna vänner och livets härliga stunder

Nu börjar Kapstaden glida mot sitt slut och det är med en "bitter sweet feeling" som vi lämnar denna lysande stad. Tacksam över att fått spendera 13 härliga dagar här som har bjudit på så många underbara stunder. Denna staden kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, jag älskar den.

Jag vill första tala om att vår date med Sam var förträfflig. Vi spenderade kvällen på Long Street/Timbuktu med skratt, historier och intressanta samtalsämnen om Sydkorea (Sam är nämligen sydkorean). Det är verkligen så himla intressant med olika kulturer och det är en av de sakerna som är roligast med att resa. Inte nog med att man befinner sig i länder som ofta skiljer så oerhört mycket från "lilla landet lagom" utan också att träffa människorna som lever där. Man kan spendera timmar med att samtala om just sådana saker och det är så otroligt självutvecklande.

Dagen efter vår öldate med Sam åkte vi iväg klockan åtta på morgonen för att burdyka med vithajar. En fantastisk upplevelse. Dock inte den bästa tiden på året då sikten inte är ultimat och chansen att se haj inte är lika stor. Men vi hade tur att se 6 olika hajar x antal ggr och tro mig känslan av att stå på en båt och se en haj fara upp ur vattnet med en VÄLDANS hastighet är verkligen mäktigt! Nere i buren var det kallt, 12 grader i vattnet är inte gott, men så värt det. Jag vill dock tillbaka hit till Sydafrika igen under deras vintertid då det erbjuds mer haj och bättre sikt och dessutom kan man se valarna föda i Hermanus. Det blir ett måste på min bucket list!!

Igår levde vi livet på egen hand och förberedde oss för vår road trip som går av stapeln imorgon. Vi hyrde nämligen bil för en dag och gav oss ut på en dagstur runt "Cape Peninsula". En helt fabulös kustväg med en utsikt som var så svindlande vacker. Det går inte att återge och jag vill inte ens försöka, se bara till att göra denna kusttur och ni någon gång beger er till Kapstaden. Vi hade med oss våra "friends in crime" Sam och KV. Även KV träffade vi på Jollyboys i Zambia, han är från Namibia men studerar och bor i Kapstaden sen 4 år tillbaka. Så med full bil cruisa vi runt på halvön och stannade på alla ställen vi ville. Promenerade längs kritvita sandstränder, hälsade på pingvinerna vid Boulders Beach, satt på klippor, njöt av havets magnifika utsikt och åt god mat på Brass Bell som var en fantastisk restaurang vid havskanten. En dag som var så perfekt att jag aldrig kommer glömma den och den bjöd på så många helhjärtade skratt att tårarna rann av glädje. Jag älskar att omge mig av människor som får mig att genuint le och skratta.

Vi kom tillbaka till Kapstaden vid femtiden, precis lagom för att lämna tillbaka bilen, hinna duscha och vila för att sedan möta upp Sam och KV igen för att göra kvällen lika oförglömlig som dagen. Inte svårt i de sällskapet. Vi började med en öl på Rafiki's för att sedan bege oss till Arnold's och äta god mat. Sam firade nämligen sin sista kväll på resande fot och skulle nu efter 13 månader sätta sin fot på hemmaplan igen så han ville inte lämna Sydafrika utan att fått testa Arnold's "Game Platter", (köttallriken vi åt). Vi alla åt en fantastisk middag, delade på en flaska rödvin och pratade om livets hårda verklighet och livets lättsamma stunder. Efter middagen begav vi oss till Rafiki's igen för biljard och några öl och när det var dags att gå hem var vi lagom runda under fötterna.

Natten till ära gav mig äntligen en hel natts sömn, antagligen för att jag hade några öl innanför västen. Vi delar nämligen dorm med en snarkande kanadensare som gärna ligger på ryggen och låter som en gräsklippare. När jag försöker tysta honom vaknar Patrick men inte snarkgubben, vilket gör att Patrick blir galen på mig. Men vad ska jag göra då? Jag blir ju galen på kanadensaren. I förrgår natt tog jag mig friheten att knuffa på honom två ggr, en gång med min fot och en gång med mig hand. Jag tycker det är en frihet jag borde få ta mig när han inte kan vara tyst. Så en fördel med att lämna Kapstaden är att slippa honom.

Imon hoppar vi alltså in i vår splitter nya Wolksvagen Polo och beger oss iväg längs Garden Route. Förväntansfulla å lyckliga och helt redo att fortsätta samla minnen och studera världen. Man får ingen examen i det tyvärr, men erfarenhet och lycka det får man verkligen.

Och eftersom det var sista dagen här idag köpte vi på oss lite saker från Green Market. Målningar och andra afrikanska saker. Jag skulle vilja ha allt men det får jag inte. Patrick säger: "Maria nu räcker det.", så försöker jag med snälla hundögon men det går liksom inte hem. Bestämd man, vilket kanske i och för sig är bra så jag inte får lämna halva innehållet i ryggsäcken när vi ska hem.

Ps. Vi (läs Patrick) lovar att köra förståndigt på de afrikanska vägarna. Så ni vet och inte oroar er i  onödan :)

På Timbuktu med Sam

Great White Shark!

Väntar på att få hoppa i buren och nojjar över det kalla vattnet.

I buren, väntar på hajarna.

Vår lilla söta bil som fick namnet Musse Pigg.

Goa gubbar.

Dålig utsikt från vägen.

Stopp vid en fantastisk utsiktsplats.

Long Beach.

KV AKA NINJA

På något konstigt sätt (även fast vi räknade ner tillsammans) lyckades Sam aldrig vara i luften på korten vi tog.

Kollar in surfarna på Long Beach.

PIMP strutsen. KV var mäkta imponerad att se strutsen sätta på sin hona.

Kollar in Cape of good hope.

Vid Boulders Beach och hälsa på våra pinguvänner.

Lite kärlek.

Putte och Pingu. Lika söta båda två.

Här står han och hänger. Han försökte även bita Sam när han blev för närgången.

På klipporna vid Boulders Beach.

Klappar vår stensäl.

Ute och tar en promenad i vattnet.

Brass Bell.

Fish and Chips. MUMS!

På väg hem somna sam i bilen.

Rafiki's.

Vårtsvin på Arnolds's. SÅÅÅÅÅÅ GOOOOOTT!

Sam är väldigt nöjd med sin Game Platter.

God mat, god dryck, gott sällskap.

KV äter vårtsvin han med.

Spelar biljard på Rafiki's och jag kan utan tvekan kora mig till den sämsta av oss alla.

Hade jag inte haft Putte i mitt team hade jag varit körd.