Med skräckblandad förtjusning kan jag ändå inte sluta fascineras.
Det känns ju verkligen som ett privilegium att vi ska få dyka här trots min skräck till allt vad hajar heter.
Efter denna resan kanske den fobin är som bortblåst.
Patrick däremot är tuffingen själv. Han hade gärna brottats med en vithaj.
"Paradisön Sipadan är en "pinnacle": toppen på en vulkanisk kon som reser
sig från havsbotten i Sulwesisjön. Omedelbart utanför revet som omger
ön skiftar vattnet färg från turkost till mörkt djupblått, och där
faller botten först rakt ner till 600 meter, och därefter vidare ett par
kilometer till fullt havsdjup. Vid dyken går man oftast ner och hänger i
strömmen längs revkanten, medan man spanar rakt ut i det djupblå efter
eventuella gäster från djupet: Hammarhaj, Manta och Valhaj tillhör de
som dyker upp då och då."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar