Igår kom vi äntligen iväg med båten (2200 peso/pax) från Coron till El Nido.
En resa som skulle ta 6 timmar, men som istället tog 8. Det är inget ovanligt här nere. man stressar inte i onödan. det var i alla fall en otroligt jobbigt båtresa. Man satt på bänkar i båten som inte var allr för bekväma, Det blåste så det var stora vågor hela vägen, kändes ungefär som att åka Lisebergsbanan i 8 timmar och två av dem timmarna var det så stora vågor att jag var livrädd och trodde båten skulle gå av på mitten. Jag menar den såg ju allt annat än ny ut. Patrick gjorde ett tappert försök att lugna mig, men misslyckades.
Men här är vi, hela och oskadda i vackra El Nido. En extremt charmig och mysig liten stad där elen stängs av några gånger per dag. Därför kan man inte förvänta sig en iskall ö eller att fläkten fungerar när man vill. Sånt man tar för givet hemma, som att lampan ska tändas när man trycker på strömbrytaren är inte lika självklart här. Det känns nyttigt och nödvändigt att komma ifrån sitt bekväma liv hemma i Sverige ibland och se att världen skiljer sig en hel del.
Igår när vi kom till El Nido checkade vi in i en mysig bungalow som bara kostar 100 kr natten. Inte samma lyx som i Coron, men det är perfekt för oss. Hela bungalown är byggd i bambu och även vår mysiga veranda som jag sitter på nu.
Idag har vi varit iväg till en strand här på ön som var ganska öde och vacker. Det var nästan bara jag och Patrick där och eftersom vi valde att lägga oss på ena sidan stranden låg vi helt själva. Så lyxigt. Vi ville ha en lugn och skön dag på stranden och det är precis vad vi haft. Vi har badat, druckit goda fruktdrinkar, solat och legat i hängmattor och läst våra böcker.
På kvällarna är det upproddat med bord och facklor på stränderna och där tillbringade vi några timmar igår kväll och tänkte göra ikväll också. Dem bjuder på liveband och hur underbart är inte de då? Helt perfekt.
Nu är Patrick iväg och köper några öl som vi ska surpla i oss på vår altan.
Så svårt att förstå vilket privilegium det är att få vara här. Det var först igår när jag satt på båten på väg hit och lyssnade på musik som jag kände mig så upprymd och tacksam.
Som att det var först då jag verkligen kunde förstå att jag var här och uppskatta det.
Men att resa/backpacka är verkligen en levnadsstil och passar långt ifrån alla. Bekvämligheter och andra saker man tar för givet måste man helt lägga åt sidan. Men vi älskar det!
En resa som skulle ta 6 timmar, men som istället tog 8. Det är inget ovanligt här nere. man stressar inte i onödan. det var i alla fall en otroligt jobbigt båtresa. Man satt på bänkar i båten som inte var allr för bekväma, Det blåste så det var stora vågor hela vägen, kändes ungefär som att åka Lisebergsbanan i 8 timmar och två av dem timmarna var det så stora vågor att jag var livrädd och trodde båten skulle gå av på mitten. Jag menar den såg ju allt annat än ny ut. Patrick gjorde ett tappert försök att lugna mig, men misslyckades.
Men här är vi, hela och oskadda i vackra El Nido. En extremt charmig och mysig liten stad där elen stängs av några gånger per dag. Därför kan man inte förvänta sig en iskall ö eller att fläkten fungerar när man vill. Sånt man tar för givet hemma, som att lampan ska tändas när man trycker på strömbrytaren är inte lika självklart här. Det känns nyttigt och nödvändigt att komma ifrån sitt bekväma liv hemma i Sverige ibland och se att världen skiljer sig en hel del.
Igår när vi kom till El Nido checkade vi in i en mysig bungalow som bara kostar 100 kr natten. Inte samma lyx som i Coron, men det är perfekt för oss. Hela bungalown är byggd i bambu och även vår mysiga veranda som jag sitter på nu.
Idag har vi varit iväg till en strand här på ön som var ganska öde och vacker. Det var nästan bara jag och Patrick där och eftersom vi valde att lägga oss på ena sidan stranden låg vi helt själva. Så lyxigt. Vi ville ha en lugn och skön dag på stranden och det är precis vad vi haft. Vi har badat, druckit goda fruktdrinkar, solat och legat i hängmattor och läst våra böcker.
På kvällarna är det upproddat med bord och facklor på stränderna och där tillbringade vi några timmar igår kväll och tänkte göra ikväll också. Dem bjuder på liveband och hur underbart är inte de då? Helt perfekt.
Nu är Patrick iväg och köper några öl som vi ska surpla i oss på vår altan.
Så svårt att förstå vilket privilegium det är att få vara här. Det var först igår när jag satt på båten på väg hit och lyssnade på musik som jag kände mig så upprymd och tacksam.
Som att det var först då jag verkligen kunde förstå att jag var här och uppskatta det.
Men att resa/backpacka är verkligen en levnadsstil och passar långt ifrån alla. Bekvämligheter och andra saker man tar för givet måste man helt lägga åt sidan. Men vi älskar det!
Jag såg "the Beach" här om dagen och då tänkte jag på er! Sjukt gött ni måste ha det :) Kram
SvaraRaderaHej mina älsklingar!
SvaraRaderaSå skönt och höra att ni njuter till fulla drag och att allt gått bra. Du kan väl inte tro att man är lite (läs mycket)avundsjuk. Var nu rädda om varandra och ha det helt underbart.
Puss och kram
Mamsen/Gunilla & Janne