Idag har vi äntligen fått ta ett dopp i det blå. Inga mer varma källor här inte.
Som vi nämnde skulle vi åka på en "Island hopping" som skulle gå med start klockan åtta.
För det första har vi inte blivit av med vår jet lag än, vilket har resulterat i vår andra vakna natt.
Men denna natten slog nog rekord. Vi KUNDE verkligen inte somna (!) och som grädde på moset låg vi och ugglade i vårt varma rum med kurrande magar. Vrålhungriga!
Så efter mycket klagande, vridande och allmän irritation beslöt jag mig för att hitta en öppen kiosk. Om inte mat finns så får det bli chips eller något som mättar våra magar. Men istället hittade jag en av tjejerna på vårt hostel i köket klockan två på natten och hon var så snäll och gjorde mackor till oss. Sen somnade vi någon gång vi fyra.
Klockan sju ringde mobilen. JAPP, tre timmar sömn. Men vad gör det om hundra år och vad gör det nu när solen lyser och livet är gött. Vi skulle inhandla mat till vår "island hopping" som våra skeppare skulle tillaga, men eftersom vi inte är helt hemma i det Filippinska köket fick vi hjälp av vår sjöman som drog med oss in på den allmänna marknaden och sprang från stånd till stånd för att fixa fisk, ris, grönsaker, frukter mm och vi bara sprang efter och försökte hålla hans tempo. Omöjligt!
Sen satte vi oss till ro på vår grön/vita träbåt som jag var snabb på att fråga Patrick som risken var stor att den sjönk. Inte så stor fick jag till svar. Det fick räcka.
Vi åkte runt Coron Island idag och fick uppleva och se det vackraste jag någonsin sett. Jag sa till Patrick att det går inte att hitta ord för att återge hur fint det är. Dem orden existerar inte.
Vi fick vårt första dopp bortanför Coron Island där vi möttes av ett spöregn. Så är det med tropiskt väder. Men vad gör det när solen börjar lysa efter 10 min. Patrick ville ge upp och åka hem, men för ovanlighetens skull var det jag som var den positiva. Smärre chock :)
Vi fortsatte vår båtfärd mot Kayangan Lake som är en sjö som består av kristallklart vatten. För att komma dit fick vi gå/klättra i trappor som inte var dem mest lätta och efter färden upp på Mount Tapyas igår hade både jag och Patrick träningsvärk i vaderna. Men det var så värt det. Helt fantastisk. Sjön var omringad av höga berg som var täckta med gröna växter. WOW!
Efter kayangan Lake for vi till Twin Lagoon, som också de var helt underbart. Där kom man i hamn på ena sidan med båten och fick simma igenom en grotta för att komma in i lagunen. Det är så otroligt.
Vårt sista stopp var på en jättevacker strand (glömt namnet), där vi fick vår mat som sjöfillipino hade tillagat. Hela grillade fiskar, gott ris, goda grönsaker och annat smått och gott. Dock är vi inte helt klara med hur man öppnar dessa fiskar. Både jag och Patrick slet upp dem för hand. Ingen såg oss som tur var :)
efter det spenderade vi några timmar där med att sola, bada, läsa böcker och njuta av att få vara tillsammans.
Nu är vi tillbaka på vårt Kokosnuss igen. Vi hade planerat att åka till El Nido imon men eftersom att båten inte hade några passagerare från El Nido hit till Coron Town har båten valt att inte köra imon. Men om vi lyckas skrapa ihop sex passagerare tills imorgon bitti så skall båten gå. Enkelt. Vi ska ringa alla våra vänner och alla som vi känner på Busuanaga och be dem beställa en biljett. Just de ja, vi känner inga här.
Men inga sura miner. This is paradise.
Som vi nämnde skulle vi åka på en "Island hopping" som skulle gå med start klockan åtta.
För det första har vi inte blivit av med vår jet lag än, vilket har resulterat i vår andra vakna natt.
Men denna natten slog nog rekord. Vi KUNDE verkligen inte somna (!) och som grädde på moset låg vi och ugglade i vårt varma rum med kurrande magar. Vrålhungriga!
Så efter mycket klagande, vridande och allmän irritation beslöt jag mig för att hitta en öppen kiosk. Om inte mat finns så får det bli chips eller något som mättar våra magar. Men istället hittade jag en av tjejerna på vårt hostel i köket klockan två på natten och hon var så snäll och gjorde mackor till oss. Sen somnade vi någon gång vi fyra.
Klockan sju ringde mobilen. JAPP, tre timmar sömn. Men vad gör det om hundra år och vad gör det nu när solen lyser och livet är gött. Vi skulle inhandla mat till vår "island hopping" som våra skeppare skulle tillaga, men eftersom vi inte är helt hemma i det Filippinska köket fick vi hjälp av vår sjöman som drog med oss in på den allmänna marknaden och sprang från stånd till stånd för att fixa fisk, ris, grönsaker, frukter mm och vi bara sprang efter och försökte hålla hans tempo. Omöjligt!
Sen satte vi oss till ro på vår grön/vita träbåt som jag var snabb på att fråga Patrick som risken var stor att den sjönk. Inte så stor fick jag till svar. Det fick räcka.
Vi åkte runt Coron Island idag och fick uppleva och se det vackraste jag någonsin sett. Jag sa till Patrick att det går inte att hitta ord för att återge hur fint det är. Dem orden existerar inte.
Vi fick vårt första dopp bortanför Coron Island där vi möttes av ett spöregn. Så är det med tropiskt väder. Men vad gör det när solen börjar lysa efter 10 min. Patrick ville ge upp och åka hem, men för ovanlighetens skull var det jag som var den positiva. Smärre chock :)
Vi fortsatte vår båtfärd mot Kayangan Lake som är en sjö som består av kristallklart vatten. För att komma dit fick vi gå/klättra i trappor som inte var dem mest lätta och efter färden upp på Mount Tapyas igår hade både jag och Patrick träningsvärk i vaderna. Men det var så värt det. Helt fantastisk. Sjön var omringad av höga berg som var täckta med gröna växter. WOW!
Efter kayangan Lake for vi till Twin Lagoon, som också de var helt underbart. Där kom man i hamn på ena sidan med båten och fick simma igenom en grotta för att komma in i lagunen. Det är så otroligt.
Vårt sista stopp var på en jättevacker strand (glömt namnet), där vi fick vår mat som sjöfillipino hade tillagat. Hela grillade fiskar, gott ris, goda grönsaker och annat smått och gott. Dock är vi inte helt klara med hur man öppnar dessa fiskar. Både jag och Patrick slet upp dem för hand. Ingen såg oss som tur var :)
efter det spenderade vi några timmar där med att sola, bada, läsa böcker och njuta av att få vara tillsammans.
Nu är vi tillbaka på vårt Kokosnuss igen. Vi hade planerat att åka till El Nido imon men eftersom att båten inte hade några passagerare från El Nido hit till Coron Town har båten valt att inte köra imon. Men om vi lyckas skrapa ihop sex passagerare tills imorgon bitti så skall båten gå. Enkelt. Vi ska ringa alla våra vänner och alla som vi känner på Busuanaga och be dem beställa en biljett. Just de ja, vi känner inga här.
Men inga sura miner. This is paradise.
Ååååååå. Det jobbiga med detta är ju att nu vet man att ni tagit bilderna själva. inga som är kopierade och inklistrade från google :P. Fan vad gött ni har det :) sakner er! kram
SvaraRaderaDet låter och ser ok ut! ;)
SvaraRaderaGojna: Man tror man drömmer ibland :) Saknar er med!!!! Kramar
SvaraRaderaFritte: DU låter och ser ok ut! ;)
SvaraRaderaVilka underbara bilder. Vi är inte alls avundsjuka. Njut av varje sekund tillsammans och fortsätt håll oss uppdaterade i lagom dos (får inte bli jobbigt att ständigt leta nätverk..).
SvaraRaderaKollegorna på Sörreds!
Hej Gardi och Putte! Gud vad vackert det är där, som i en dröm. Jag förstår att ni har det bra:-) Måste säga att det var väldigt modigt att ni satte er i det lilla propeller-planet, jag tror jag skulle vägrat;-) Förstår ert problem med jetlagen, vi har haft samma problem här i Tokyo. Nu sista dagen känner vi att våra kroppar äntligen börjat anpassa sig till denna tidszon. Väldigt lägligt känner vi då. Älskar den här staden! Fortsätt uppdatera ofta! Kom hem snart! Har ni något nummer så man kan ringa er? PUSS!!!!
SvaraRaderaPS. diggar Patricks badfrilla
Johanna: Jag kände mig faktiskt riktigt modig. Dock fällde jag en tår innan vi skulle gå på. Fast sen sov jag hela resan. DÖDSTRÖTT! Ja typiskt att man ska komma in i rätt tidszon när man ska åka hem. Men hellre jet lagged i Tokyo än inget Tokyo alls :) Hoppas du haft det bra. Skriv ett mail till mig och berätta! Inget nummer än. Vi är har varit sega. Fixar det imon när vi kommer till El Nido. PUSS!
SvaraRaderaPs. Patrick hoppas det var en komplimang ;)
Sörreds: Hehe, det är så jävla underbart.. Det förstår jag;) Det är så smidigt med trådlöst nätverk på hotellet! Får väl se hur det blir i framtiden, vi drar vidare imon! Ha de gött!
SvaraRaderasjukt goa bilder och håller med riktigt stekig badfrilla nått nytt man får börja med nu!!
SvaraRaderaYOUNG!! 1
SvaraRaderaTjenare på er.
SvaraRaderaPatric gör nåt farligt eller nåt de e ju söndagsskolebilder vi ser.......så mycke snack på jobbet innan man kom sig iväg!!! inte de minsta avundsjuk............Jobbet funkar grymt utan dig, så har du råd så ta gärna ett par månader till....Ha de bäst Käpp
Käpp: Heheh, ska gå igenom en mörk gränd ikväll med en fet sedelbunt i näven i downtown Cebu.. Så får vi se imon om jag har nått om farligt att skriva om, om jag överlever... Det tror jag knappast, men vem vet.. kanske stannar i Sydafrika!! Ha de gött
SvaraRadera