Lightning crashes in Africa

Jag tror jag har gått och blivit kär i Afrika. Allt är så vackert, allt med Afrika är så spännande, allt med Afrika är så nytt. Kulturen, atmosfären, musiken, folket, man är mitt uppe i en ny upplevelse och det är så givande att jag blir alldeles upprymd.
I början var jag bokstavligt talat rädd, men nu när man har fått lite tid att lära känna omgivningen måste jag säga att det underbart.

Veckan i Zambia har varit fullspäckad. När man befinner sig vid Victoria falls vill man göra allt. Tyvärr kan man inte göra allt eftersom allt kostar väldigt mycket. Men vi har såklart unnat oss en hel del. Detta är ju once in life time!

Vi har varit på game walk i Mosi o Tunya, där vi fick vandra runt med en guide mitt i det vilda. Omringad av elefanter, flodhästar zebror, impala, giraffer, bufflar, gnur, vårtsvin mm var vi som i exstas. Vi fick smyga runt och viska för att inte skrämma djuren och det kändes nästan som jag gjorde en dokumentär för SVT. Så var ju inte fallet, men fallet var absolut lika bra, nej inte bra, det var fantastiskt! Giraffen hade en liten giraffbebis som var jättesöt och jättenyfiken. Guiden berätta ockås att giraffens sätt att skydda sig från faror är att stå helt blixtstilla och låtsas vara ett träd. Mycket gulligt beteende :). Dem afrikanska elefanterna uppenbara sig också, och en av dem var ENORM. Jag tror aldrig jag sett en så stor fantis. Jag blir fotfarande ledsen när jag varje gång inser att dem inte är så snälla och kramgoa som man vill att dem ska vara. Bufflarna stod i en stor skara och bara glodde på oss. och vårtsvinen sprang iväg över savanen med svansarna i luften, precis som Pumba. Tydligen sticker mamman upp svansen i luften för att visa bebisarna att dem ska följa efter. Jag tycker dem var bedårande och blev sugen på att se lejonkungen :) Men nog om det, jag kan inte gå igenom varenda djur.

Dagen efter game walken hade vi en slapp dag. Vi var nere i Livingstone och kollade in stan, kikade runt i affärer, köpte frukter och grönsaker på gatorna och till sista avslutade vi i deras ica.
Vi lagar nämligen vår egen mat här i Zambia, billigast så och det funkar alldeles utmärkt. I morse åt vi rostmackor med ost och gurka  på och mjölk med flingor och banan. Riktig svennefrukost!

Dagen efter vårt slappande hade vi bestämt oss för att besöka Zimbabwe och se fallen från deras sida. Vi hade hört att den skulle vara vackrare och det var vi självklart tvungna att bedöma med våra egna ögon. Vi åkte jollyboysbussen till gränsen och traskade över bron som knyter samman Zambia och Zimbabwe över fallen, blev trakaserade av försäljare (tro mig dessa försäljarna slår alla försäljare jag någonsin mött med hästlängder), stod på ingenmansland mitt på bron och till sist hamnade vi på Zimbabwe sidan. Mycket mycket mer turistvänlig än Zambia sidan, mer organiserad och uppstyrd helt enkelt.

Dock hade vi inget vidare tur med vädret, efter kanske en halvtimmes promenad runt längs fallet (som är vackrare än vackrast) började ovädret komma in, blixtrar och dunder så det stod härliga till.
Patrick sa att vi borde vända tillbaka men eftersom ingen annan verkade bry sig tyckte jag att vi skulle ta skydd under ett träd. Men vädret blev bara värre och värre och vi började springa mot ett nytt tillhåll där vi började diskutera vad vi skulle göra. Helt plötsligt när vi står där slår blixten ner 1,5 m(!!!!) ifrån oss. Ni som har sett action filmer eller spelat tvspel (alla borde har gjort något av det), det var precis som någon släppte en flashbang. Vi såg bara blixten i periferit, det lös upp i alla världens färger och sen börja det bara tjuta i öronen. Det kändes som allt gick i slowmotion och livet pasera i revy. Jag hörde bara Patrick lång borta skrika: "Spring!!!!!!!" och sen vände han på klacken och rusar iväg och jag tätt efter. Slänger av oss flifloppen och bokstavligt talat springer för våra liv. Blixten slåt ner runt oss överallt och åskan dånar så det känns som kroppen ska gå av på mitten. Jag grips panik och skriker till Patrick att jag tror att jag brinner i huvudet, det luktar nämligen bränt och ryker ur min mun. Jag vet, man tänker inte helt klart i ett sånt här tillfälle, klart som fan jag inte brann i huvudet. I alla fall så fortsätter vi springa och mitt upp i allt galenskap när vi tror att vi ska dö dyker det upp två babianer framför oss i trädet som har sex. Jo det är sant, den manliga babianene tar den kvniliga bakifrån och jag undrar om någon driver med oss, är det dolda kameran eller.Det var det inte.

När vi hade sprunigit 1,5 km kom vi äntligen fram till restaurangen vid ingången och både jag och patrick var helt skärrade. En snäll tjej tog oss till ett bord så vi kunde slå oss ner och gav oss cola och vatten. Sen var det som man inte fatta någonting. 1,5 m ifrån oss, vi kunde lika väl varit döda eller skakade och jag visste inte vem jag skulle tacka för att vi oskadda. Livet är lustigt.

Efter en timme blev vädret bättre, åskan drog förbi och vi kunde ge oss ut för att kolla på fallet igen. Skärrade och oförstående av vad som hänt var det lite svårt att ta in den utsikt som erbjöds, men det var absolut vackert. Vi blev dessutom omringade av små apor med sina minibebisar och dem var så söta att jag blev alldeles upprymd. Jag ville krama, pussa och gosa med dem, inte ömsesidigt tyvärr, men vi fastnade nog där i 40 min och kollade på de söta varelserna.

Det blev dags att lämna Victoria falls och bege sig in till Zimbabwes stad (Victoria falls) som var jättefin. Här på Zambia sidan är det nergånget och skabbigt, där var det helt tvärtom. Zimbabwe la ner mycket pengar för att bygga upp en fin turiststad, men när deras kris kom tappade dem mycket av turismen och idag är det mer som kommer till Zambia sidan. Jag kan dock inte förstå varför nu, jag hade mycket hellre hållit till på Zimbabwe. Nästa gång. Vi åkte i alla fall ut till Victoria falls Safari Lodge och åt en utsökt stek med utsikt över djurens vattenhål. Tyvärr kom inga elefanter, bara impala och några fåglar. Men det gjorde inget, för utsikten och solen som tittade fram värmde oss tillräckligt.
När vi kom hem var vi fortfarande chockade och somnade klockan 8 helt utslagna.

Igår var det äntligen dags för vår river rafting i Zambezi river. Som vi hade sett fram emot detta och vi båda vaknade taggade till tusen. Klockan åtta blev vi upphämtade här på Jollyboys och körda till Waterfront där vi skulle ha en briefing, gå igenom säkerhet, regler och få vår utrustning. Efter detta hoppade vi alla 17 personer + staffet på en lastbil med bänkar och tak som skulle ta oss till fallet. Det visa sig dock bli en match att ta sig ner för för breget och ner till floden. På hala träpinnar vandra vi ner i ca 30 och vi fastande bakom tre tjejer från England som hade valt att ta flipflop på sig. Inte de bästa skorna att klättra ner i, men det gick och ner vi kom svettiga och goa.
Och vilken syn vi möttes av, floden, de höga bergen, de gröna växterna, vattenfall som rann ner över bergen. Som en sagovärld, fast verklighet och det gjorde det hela så underbart att det var svårt att inte göra glädjeskutt. Varför jag inte gjorde? Jag var trött och hade förmodligen ramlat på klipporna i landningen. Någon måtta får det vara.

Vi blev uppdelade i grupper och vi hamnade med tre tjejer från England och en gubbe från The States. Vi gick igenom kommandona och sedan satte vi fart. Efter några minuter sa Malvin (vår guide) att vi skulle hoppa i vattnet och hålla fast i linan som löpte runt båten. Jag frågade honom: Why? Han svarade: Cause it's hot. Fair enough. Vi frågade också om det var krokodiler här och han svarade: Yes, but only vegeterian crocodiles. Lika sant som att en elfant är blå. Dock var det för strömt för dem där ändå så vi var säkra. Vi hängde runt båten, kollade in bergen som omslöt oss och flöt med längs floden. Livet!

Sen började vi ta oss an de olika sektionerna, allt från Terminator till the 3 ugly sisters and The mother och malvin sa: "I don't know about you guys, but I respect my mother." Och det var så jävla kul, att kastas över vågorna, hålla balansen för att inte trilla ur båten och paddla av och till som dårar. I love rafting!!! När vi hade tagit oss igenom nästan alla sektioner kom vi till den nästsista som var ström och galen men snäll nog för att vi alla skulle få hoppa i vattnet och glida med. Vilken upplevelse, det gick fort som sjutton och jag skulle göra om det vilken dag som helst.

Tillbaka på lodgen fick vi mat som vi åt i skuggan under ett träd med de tre engelska tjejerna från raftigen. Vi var brända och trötta från dagen och hungriga som djur, antagligen lika hungriga som den apa som attackera den ena tjejens tallrik. Hon skrek: NO!!, apan bara kolla på henne, tog sin lilla hand full med ris och tryckte in det i munnen, apan möla och sen försvann upp i trädet. Underhållande att se, mindre underhållande för tjejen som fick plocka ny mat och sitta inne istället.
Efter mat och dryck fick vi se bilder dem tagit under raftingen och en film dem hade gjort, vi köpte både och såklart, minne för livet!

Idag vankas det Sunset Cruise som bär av i eftermiddag. Så på dagen ska vi gå på museum och slappa. Imorgon lämnar vi Zambia och beger oss till Cape Town.
Jag önska jag kunde stanna i Afrika för alltid, ska bara trolla hit alla mina nära och kära först, annars går det inte.

Ps. Bilder kommer imon. Det räcker att vi la 3 timmar på förra inlägget för att få upp bilder. Håll ut!