torsdag 5 januari 2012

En matförgiftning stoppar oss inte

Eftersom ni inte vet vad vi gjorde på nyår kan jag kort och gott tala om att det blev en lugn sådan. Till vår förvåning smällde dem även raketer i Sandakan. Men jag har aldrig varit något större nyårsfan så vi slog till dagen efter istället. Men X antal ölbuckets och diskussioner om livet. Vi två på tu man hand, helt perfekt kväll.

Natten till ära vakna jag klockan fyra av magont och för att inte ni ska tycka jag är för äcklig går jag inte in på mer detaljer än så. Patrick var inte sen att joina mig på morgonkvisten och sen bestod resten av dagen till illamående, magont och trötthet. Dock skulle detta urarta totalt när kvällen kom och vi båda var som två urvridna disktrasor med feber, för mig blev det ännu värre, jag fick extrema buksmärtor och till slut fick vi ta en taxi till akuten. Det visa sig att jag hade fått någon typ av matförgiftning (antagligen), så jag slängdes upp på en bår och fick dropp å morfin (jag kan inte förstå morfinmissbrukarna det var den värsta känslan jag varit med om, jag fick panik). Så fort jag låg på båren och hade fått dropp blev Patrick yr och var nära att svimma på plats (bra plats att svimma på annars) och så här fortsatte det hela natten. Vi dela på en bår som vi sov och vakna på med jämna mellanrum och det enda vi kunde tänka på va: "Vill inte missa dykningen i Sipadan". Men på morgonen fick vi äntligen lämna sjukhuset, hämta ut en hel årsförbrukning på apoteket (GRATIS och ta en bussen till Semporna, senare än vad vi hade räknat med men vi var i alla fall på väg.

I förr går anlände vi till Semporna och stannade en natt på Scuba Junkies boende där, delade på en pizza som var svår att få ner eftersom illamåendet fortfarande inte hade släppt och somnade. Morgonen där på åkte vi ut till Mabul som skulle bli vårt paradis till den 8:e. Och tro mig det är verkligen ett paradis. Boracay släng dig i väggen, öarna här omkring är mind blowing. Vi spendera dagen ute på piren igår med snorkling och solning (solen har inte precis varit med oss sen vi lämna Kudat den 24 Dec), det är så löjligt vackert och djurlivet under ytan är så färgglatt och underhållande att guppa runt i.

Med försmak av vad vattnet verkar ha erbjuda här nere var vi übertaggade (som den tyske Patrick skulle säga) för dagens dykning. det visa sig vara "macro diving" som innebär att man kolla efter dem små och ovanliga sakerna i det marina. Tacka vet jag vår dykinstruktör Rowan som var den som hitta det mesta. Alla djur är näst intill kamoflerade och omöjliga att hitta. Men jesus vilken fröjd det är att dyka, hade jag fått välja hade jag gärna levet under vattnet istället. Mellan varje dyk gick vi i land på Siamil för att fika, äta och strosa runt på stranden. Ön är magisk.
Sista dyket när vi hade kommit upp till ytan sa vår instruktör till oss att simma bort till båten så skulle han snart komma tillbaka och så gick han under ytan igen. Det visa sig att han var i stort behov av att skita, väldigt stort behov då han gick ner på botten för att "gå på toa". Men kräver nöden så kräver den.

Nu är vi tillbaka på resortet som är underbart vacker, vi bor jättefint med det finaste badrummet vi haft hittills. LYX i dessa dagar. Patrick dricker en öl och kollar United i repris och jag dricker en dricka och berättar för er hur jädrans bra vi har det :)

Imon är det dykdag nummer två. Vart vi ska än vet vi inte, men allt är här verkar ju vara över förväntan ändå. Jag önska att det aldrig skulle ta slut. Om jag hade kunnat välja hade jag hellre levt som en firre under vattnet. Fast jag är inte så bitter ändå, för efter Mabul åker vi till Kuala Lumpur för shopping/storstadsliv och sen efter det är de Sydafrika och Viktoriafallen. Lägg av va gött vi har det!

Ps. Det är ingen ordning på bilderna. Men nätet eller blogger vill inte sammarbeta.






2 kommentarer:

  1. Ni får helt enkelt komma hem, skaffa er ett toppen jobb, och sen kan ni åka utomlands varje vinter :)

    SvaraRadera
  2. Nadia: Ja något i den stilen. Eller vinns på lotto, aldrig behöva jobba och kunna åka utomlands när vi vill. Också en idé :)

    SvaraRadera