Två nätter har vi avvarat i Sandakan nu. Staden som vi trodde skulle vara ett skithål visade sig vara motsatsen. Den är faktiskt riktigt trevligt och mysig och alldeles kanon.
Resan hit från Kinabatangan gick bra. Vi åkte en stor buss som inte hade kapacitet att varken köra för fort eller köra om varje sekund. Jag trivdes mycket bra. Vi fick dessutom en lång morgontur (2,5mil) genom Kinabatang river den dagen vi lämnade eftersom vägarna var översvämmade och hade turen att se en orangutang och två storm storks (500 i världen sa guiden?).
Dagen vi anlände till Sandakan var jag en aning krasslig, så vi åt en god middag på Nak Hotel som har sin restaurang på taket med helt FANTASTISK mat (en extremt god hamburgare) och avslutade kvällen hemma i sängen på Sandakan Backpackers med en film och chips. Den natten sov jag oroligt och drömde att vi var på Sipadan och dök och att det var fullt med vithajar i vattnet som försökte äta upp oss. Men det finns inga vithajar på Sipadan och tur är väl det.
Igår när vi vakna var vi pigga och utvilade och bestämde oss för att ta del av det kulturella här i Sandakan, närmare bestämt Australian War Memorial. För att vara ekonomiska tog vi lokalbussen som kostar piss och ingenting. 50 Myr med taxi tur och retur, 7 Myr med buss tur och retur. Där spara vi in hela 43 Myr som är 88 svenska riksdaler och som man faktiskt kan äta en riktig fin middag för här nere :) AWM är något som jag varmt rekommenderar till den som besöker Borneo/Sadakan.
En väldigt fin minneslund där man fick ta del av mycket intressant historia.
Lika smidigt tog vi bussen tillbaka till stan igen och spenderade 4 timmar på rummet framför data och LP för att boka boende i Kuala Lumpur, flyg till Zambia/Livingstone + boende där. Det kosta oss nästan skjortan och dessutom tar dem en visum avgift in till Zambia på 80 US $, ett rån. Men vad ska man göra, det är ju bara att betala om vi vill komma in. Take it or leave it liksom.
Senare på kvällen gick vi för ytterligare en middag på Nak Hotel, men valde att stanna till på ett schysst ölhak (520 café) precis där vi bor innan vi skulle bege oss till restaurangen. Det slutade dock med en fylla tillsammans med två Kanadensare (Jason och Jaden) istället och blev aldrig någon mat, förutom en rutten frukt som dem bjöd på (den var inte rutten men Jaden spydde av den så ni kanske förstår att den inte var speciellt god). Kanadensarna visade sig vara två helsköna snubbar som jobba som engelskalärare i Sydkorea. Vi delade åtskilliga ölbuckets och när klockan var åtta var Jason redan för full och gick hem för att sova. Jag, Patrick och Jaden fortsatte kvällen med öl och politiska diskussioner som urartade och fick läggas ner. Till sist tog vi vår sista enliters Tigeröl och satte oss på taket på vårt hostel och delade den. Efter det var vi dödströtta och somnade som två stockar.
Idag är vi bakis och vi unnade oss en riktigt stor frukostbuffé på lyxhotellet här i stan (Sabah Hotel). Sjukt gott och sjukt dyrt. Nu ska vi tillbringade de närmsta två timmarna i sängen och dega. Imon är det nyår och då ska vi äta en god middag på Nak Hotel och kolla på fyrverkerier (förhoppningsvis) från deras grymma utsikt på taket. Glöm inte att vi firar in tolvslaget 7 timmar innan er, så väck oss inte på ert tolvslag dvs, klockan sju på morgonen här. Detta säger jag mest till min mamma eftersom hon inte riktigt förstår att vi är i olika tidszoner ;)
Resan hit från Kinabatangan gick bra. Vi åkte en stor buss som inte hade kapacitet att varken köra för fort eller köra om varje sekund. Jag trivdes mycket bra. Vi fick dessutom en lång morgontur (2,5mil) genom Kinabatang river den dagen vi lämnade eftersom vägarna var översvämmade och hade turen att se en orangutang och två storm storks (500 i världen sa guiden?).
Dagen vi anlände till Sandakan var jag en aning krasslig, så vi åt en god middag på Nak Hotel som har sin restaurang på taket med helt FANTASTISK mat (en extremt god hamburgare) och avslutade kvällen hemma i sängen på Sandakan Backpackers med en film och chips. Den natten sov jag oroligt och drömde att vi var på Sipadan och dök och att det var fullt med vithajar i vattnet som försökte äta upp oss. Men det finns inga vithajar på Sipadan och tur är väl det.
Igår när vi vakna var vi pigga och utvilade och bestämde oss för att ta del av det kulturella här i Sandakan, närmare bestämt Australian War Memorial. För att vara ekonomiska tog vi lokalbussen som kostar piss och ingenting. 50 Myr med taxi tur och retur, 7 Myr med buss tur och retur. Där spara vi in hela 43 Myr som är 88 svenska riksdaler och som man faktiskt kan äta en riktig fin middag för här nere :) AWM är något som jag varmt rekommenderar till den som besöker Borneo/Sadakan.
En väldigt fin minneslund där man fick ta del av mycket intressant historia.
Lika smidigt tog vi bussen tillbaka till stan igen och spenderade 4 timmar på rummet framför data och LP för att boka boende i Kuala Lumpur, flyg till Zambia/Livingstone + boende där. Det kosta oss nästan skjortan och dessutom tar dem en visum avgift in till Zambia på 80 US $, ett rån. Men vad ska man göra, det är ju bara att betala om vi vill komma in. Take it or leave it liksom.
Senare på kvällen gick vi för ytterligare en middag på Nak Hotel, men valde att stanna till på ett schysst ölhak (520 café) precis där vi bor innan vi skulle bege oss till restaurangen. Det slutade dock med en fylla tillsammans med två Kanadensare (Jason och Jaden) istället och blev aldrig någon mat, förutom en rutten frukt som dem bjöd på (den var inte rutten men Jaden spydde av den så ni kanske förstår att den inte var speciellt god). Kanadensarna visade sig vara två helsköna snubbar som jobba som engelskalärare i Sydkorea. Vi delade åtskilliga ölbuckets och när klockan var åtta var Jason redan för full och gick hem för att sova. Jag, Patrick och Jaden fortsatte kvällen med öl och politiska diskussioner som urartade och fick läggas ner. Till sist tog vi vår sista enliters Tigeröl och satte oss på taket på vårt hostel och delade den. Efter det var vi dödströtta och somnade som två stockar.
Idag är vi bakis och vi unnade oss en riktigt stor frukostbuffé på lyxhotellet här i stan (Sabah Hotel). Sjukt gott och sjukt dyrt. Nu ska vi tillbringade de närmsta två timmarna i sängen och dega. Imon är det nyår och då ska vi äta en god middag på Nak Hotel och kolla på fyrverkerier (förhoppningsvis) från deras grymma utsikt på taket. Glöm inte att vi firar in tolvslaget 7 timmar innan er, så väck oss inte på ert tolvslag dvs, klockan sju på morgonen här. Detta säger jag mest till min mamma eftersom hon inte riktigt förstår att vi är i olika tidszoner ;)
Jävlar vilken hunk du är Mange!
SvaraRaderaGott nytt år på er.
Mange, du gör mig generad! :) Gott nytt år själva!
SvaraRaderaGillar bilden på den barskrapade tallriken. :) Haha. Hur blev det med lyxhotell över nyår? Tyckte det lät som en underbar plan! Själv ska jag äta middag med Paula, Cipri och Christoffer i Alingsås imorgon. Det blir nog en mysig men ganska lugn nyårsafton för oss. :) Gott nytt år på er <3
SvaraRaderaJohanna: Det blev inget, vi har bestämt oss att gå dit och slappa vid poolen idag i alla fall, lite billigare så :) Vi ska dock äta en fin middag idag och fira nyår i lugnt tempo här med. Eller det är planen, man vet aldrig vad som händer. Vad mysigt det låter med middag i Alingsås. Då antar jag att Paula har komma hem nu. För gott eller bara över jul och nyår? Hoppas ni får en mysig kväll i alla fall. Nästa nyår borde vi vara tillsammans igen, fast kanske inte på svensk mark nödvändigtvis! Gott nytt på dig med. Hälsa familjen!
SvaraRaderaOk, men det var också en bra plan. Utnyttja lyxen utan att betala. :) Drick en drink för mig ikväll. En gul syrlig, det är jag sugen på. ;)Paula är bara hemma över jul och nyår.. Jag firar gärna nästa nyår med dig. Det var ju tradition förr! Hälsa Patrick och ha en jättebra nyårsafton, hej 2012. Kan inte fatta att tiden går så fort. Love!
SvaraRadera