Baksmällen i Cebu City

Nyss anlända till Boracay efter tre nätter i Cebu City. Den staden är galen och vi med.
Vi hade som vanligt en kanontid i Cebu. Inte nog med att det alltid är skönt att komma till storstan efter man varit på lugna resort med endast stränder, det är kul att ha tillgång till allt också. Butiker, bio, snabbmat (läs Mc Donalds) och allt annat som en stad erbjuder. Andra dagen bestämde sig Patrick för att öppna plånkan, dvs använda det svenska visakortet och bjuda mig på middag. Tinderbox. En fantastiskt mysig restaurang, med utsökt mat och gott rödvin. Tro mig det var som en dröm att få dricka gott rödvin efter så här lång tid. Vi njöt! Vi valde ut varsin kanonrätt, för mig lamm, för Patrick oxfilé och till det rödvin utvalda för våra rätter. MUMS!

Efter middagen drog vi oss upp till loungen för att ta en drink och fortsätta en trevlig kväll. Vi slog oss ner i sofforna till ett bord beställde GT och Whiskysour, bredvid oss slog sig ett gäng på tre ner och började beställa flaska efter flaska med rödvin. Nu är inte rödvin lika billigt i Filippierna som i Sverige så detta anses som överklassbeteende.Vi hinner inte spendera mer än 20 min i loungen innan filippinen mitt emot bjuder oss på sitt vin. Han kommer över med två glas och efter ytterligare en stund fyller han på igen. Vi hamnar tillsammans vid deras bord för en skål och för att presentera oss. Richard och Nicki blir människorna som ska både få oss att skratta, bli oroliga, få dödsångest och skratta igen. Inte lång efter vi att vi presenterat oss undrar Richard om  vi vill festa "på riktigt", om vi vill ha E. Duktiga och väluppfostrade som vi är tackade vi såklart nej. Alkohol räcker gott och väl. Istället bestämde vi oss för att dra vidare med Richard och Nicki till en engelsk pub och efter vi övervägt om vi verkligen skulle dela en kväll med dessa ganska så underliga människorna kom vi fram till ett ja.

Det skulle också visa sig att Richard var snorrik. Han hade skitsnygg bil, han var arkitekt, han ägde en fastighet och han hade varit tillsammans med borgmästaren. Och i denna bil skulle vi åka till nästa ställe, en ganska skabbigt hak där vi tog några öl och lärde känna varandra lite bättre. Richard där emot beställde in något som inte normalt serveras över bardisken hemma i Sverige. Något grönt som innehöll något olagligt. Han frågade gång på gång om vi ville smaka men sa åter igen nej. Tillslut gav han upp. Nu kanske jag framställer honom som ganska konstig och dum i huvudet, men både Nicki och Richard var helsnälla människor.

Efter den engelska puben drog vi vidare till Cebu Citys hippaste ställe. Men lägg av Maria och Patrick och häng med innefolket på inneställen :)
Där inne var det total lyx. Vi hade tre egna vakter som stod bakom vårt bord hela tiden, följde en till toan när det behövdes, lös på trappstegen med ficklampor så man inte skulle snubbla och hämta allt annat som behövdes i drickväg. Richard slog på stort och beställde in en flaska Chivas regal 12 årig och cola. Jag som inte gillar whisky var tvungen att blanda ut men Patrick som är en whisky-junkie ska inte ha så mycke whisky tillgängligt när han redan har för mycket innanför västen. Han hällde glaset fullt med whisky och ett glas med whisky och cola sen dröjde det inte många minuter innan han var uppe på epodiet och dansade ensam. Totalt urflippad och helt överglad :)

Vi spenderade ytterligare några timmar där med dans, skratt och whiskey tills vi tog en taxi hem. Patrick var i detta skedet vad vi kallar dyngrak och resten är historia. Jag kan säga att vi hade två handfat på hotellet i cebu city, det ena har han kissat i, det andra har han spytt i.

Dagen efter var rätt döda. Sov till klockan ett och sedan drog vi till SM city och kollade på TinTin på IMAX. Nu förstår jag hur bra 3D ska vara. Vi såg Happy feet dagen innan på vanlig 3D-bio och det sög, på IMAX däremot var det en helt otrolig upplevelse. När ska Göteborg börja leverera IMAX undrar vi?!

I vilket fall som helst så är vi nu på Boracay. Bor på ett perfekt ställe här på White beach som vi trodde låg på den andra stranden. Men det är en annan historia som jag tar imon.

Ps. Idag åkte vi propellerplan för andra gången. Jag kände mig lugn, nästan. Framsteg.