En dag försenat. Vi hade hoppats kunna ladda upp bilder med nätet är för segt. Vi lägger upp dem så fort vi får bättre uppkoppling.
Vi anlände till Kudat igår och det var kanske det värsta stället vi besökt hittills. Fattigt, smutsigt, halvkriminellt och människorna hade käkat blängsylta. Vart man än gick kändes det så man skulle bli rånade, få en kniv i magen, bli utstirrad till döds eller att en råtta skulle hoppa upp från någon av alla sophögarna och bita en i näsan. Så som ni förstår tillbringade vi bara en natt där på ett lika skabbigt hotell som själva Kudat och jag väckte Patrick X antal ggr för att jag var paranoid och trodde det var kackelackor i hela rummet. Stackarn!
I morse tog vi en taxi med den enda trevliga människa vi stötte på i Kudat, Peter. Han var en trevlig tvåbarnsfar som ville lära sig bättre engelska och pratade hål i huvudet på oss. Men det var helt ok för han va så go :) Han tog oss till The tip of Borneo, den nordligaste delen som är som ett paradis. Inte exploaterad för fem öre och den långa vita sandstranden är näst intill tom på människor.
Vi bor på ett trevligt ställe precis vid stranden (Tip of Borneo lodge) och har också spenderat hela dagen just på stranden. Det var tio dagar sen vi badade så vi var sjukt sugna båda två. Det är också stora vågor här så vi har lekt i vattnet hela dagen och bränt oss illa. Min rygg brinner och Patricks ansikte är rött. Men vi får ändå säga att det var värt det. Det är enorma vågor att hoppa in i och Patrick som var fast bestämd om att få ett kort i vågen fick också uppleva hur det är att bli bitchslapad av en våg. Skaplig smärta! Eller som Patrick uttryckte sig: "Bitchslap? Det kändes snarare som att få ett godståg i nyllet".
Nu sitter vi på Tiptop, ett mysigt hak på stranden som ägs en engelsman. Maten är gudomlig och ölen är för en gång skull billig. I KK kostade en burköl 20 spänn. Det är dyrare än i Sverige tänker ni, det tänkte vi också. KATASTROF för ölälskare som oss :) Och mitt i skrivandet blev vi avbrutna av en grupp med malaysiska barn som sjöng julsånger för oss. Jag menar kan man begära ett bättre sätt att fira in julen på? Havet brusar, vinden är ljummen, en kall öl svalkar oss och vi får spendera tid på otroligt vackra platser i juletider. LYX!
Dags att sluta, en kall öl är på väg!
Vi anlände till Kudat igår och det var kanske det värsta stället vi besökt hittills. Fattigt, smutsigt, halvkriminellt och människorna hade käkat blängsylta. Vart man än gick kändes det så man skulle bli rånade, få en kniv i magen, bli utstirrad till döds eller att en råtta skulle hoppa upp från någon av alla sophögarna och bita en i näsan. Så som ni förstår tillbringade vi bara en natt där på ett lika skabbigt hotell som själva Kudat och jag väckte Patrick X antal ggr för att jag var paranoid och trodde det var kackelackor i hela rummet. Stackarn!
I morse tog vi en taxi med den enda trevliga människa vi stötte på i Kudat, Peter. Han var en trevlig tvåbarnsfar som ville lära sig bättre engelska och pratade hål i huvudet på oss. Men det var helt ok för han va så go :) Han tog oss till The tip of Borneo, den nordligaste delen som är som ett paradis. Inte exploaterad för fem öre och den långa vita sandstranden är näst intill tom på människor.
Vi bor på ett trevligt ställe precis vid stranden (Tip of Borneo lodge) och har också spenderat hela dagen just på stranden. Det var tio dagar sen vi badade så vi var sjukt sugna båda två. Det är också stora vågor här så vi har lekt i vattnet hela dagen och bränt oss illa. Min rygg brinner och Patricks ansikte är rött. Men vi får ändå säga att det var värt det. Det är enorma vågor att hoppa in i och Patrick som var fast bestämd om att få ett kort i vågen fick också uppleva hur det är att bli bitchslapad av en våg. Skaplig smärta! Eller som Patrick uttryckte sig: "Bitchslap? Det kändes snarare som att få ett godståg i nyllet".
Nu sitter vi på Tiptop, ett mysigt hak på stranden som ägs en engelsman. Maten är gudomlig och ölen är för en gång skull billig. I KK kostade en burköl 20 spänn. Det är dyrare än i Sverige tänker ni, det tänkte vi också. KATASTROF för ölälskare som oss :) Och mitt i skrivandet blev vi avbrutna av en grupp med malaysiska barn som sjöng julsånger för oss. Jag menar kan man begära ett bättre sätt att fira in julen på? Havet brusar, vinden är ljummen, en kall öl svalkar oss och vi får spendera tid på otroligt vackra platser i juletider. LYX!
Dags att sluta, en kall öl är på väg!
Okej det låter jävligt gott, hade vi haft en vit jul, och några grader kallt, solsken och det hade knarra under fötterna när man tog en promenad, helt vindstilla och fick kisa emot solen så kunde man jämföra lite, eller? men den finns inte!!! Jag bara drömde. Bara grått och ruskigt.
SvaraRaderaMen jag tycker det är underbart att ni har det gott och njuter på eran resa. Njut så länge ni kan.
Många kramar från Mamsen/Gunilla & Janne.
Mamma: Det hade ju varit mer jämförbart med en vacker, vit, lagom kall vinter än det ni har att kontra med nu i alla fall :) fast du ska vara försiktig med vad du önskar dig, det kanske slår tillbaka hårt på dig i januari med 20 minus och MASSA snö, hihi. jag och Patrick har bara en önskan, ingen snö den 8:e mars, för då kommer vi hem. Då kan fu ha välkomnat våren tack :)
SvaraRaderaHoppas ni mår bra där hemma.
Massa kramar Maria och Patrick