A rush of blood to the head: februari 2012

När jag blir pensionär ska jag nog ta med min gamla gubbe Putte och flytta hit till St. Lucia,
åka på safari varje helg, äta sushi på Ocean Basket varje dag och gå på flodhästtur var eviga natt.

En hel vecka har vi spenderat på detta underbara ställe nu. Det första tre nätterna på Shonalanga som var jättefint, men efter att det helt plötsligt vart fullbokat bytte vi upp oss till en tvåvåningslya (Flamingo) med en underbar altan och pool två meter från dörren. Ska det va så ska det va så att säga.

Två kvällar denna veckan har vi varit nere vid ett hotell här och kollat på flodhästar som går runt och betar. SÅ COOLT! Att ena stunden lyssna på trubadur och äta grekiskt för att sedan ta en promenix på två minuter och kolla in flodhästar, ganska så oslagbart. Första kvällen smög vi runt med vakten för att komma så nära flodhästarna som möjligt och så fort dem hörde oss och kolla upp fick vi stå blixtstilla så dem inte skulle gå till attack. Visst dem är söta och jag skulle vilken dag som helst välkomna en liten flodis in i mitt liv så får man inte glömma av att dem är livsfarliga och dödar en på en nanosekund. Dessutom är dessa stora klumparna snabba också (60 Km/h) så jag skulle helst slippa en löptävling mot dem.

Men vi spenderade i alla fall två kvällar där nere och bara kollade på dem och ännu en gång fick dessa underbara djur mitt hjärta att smälta.

Dock kunde inte denna egna lilla flodhäst-safari-tur stoppa oss från att ta en båttripp i floden för att kolla in ännu mer flodisar och krokodiler och inte nog med det blev det också en tur till Hluluwe National Park för att se The Big Five. Men jag har genomskådat dem, det finns inga lejon och geopader. Vi gick upp klockan fyra på morgonen för att vara där klockan sex när det öppna och då det fortfarande är såpass svalt att lejonen inte ligger och häckar under ett träd. Såg vi några lejon? Nä inte ett enda. Besvikna? Otroligt. Vi såg däremot MASSA vita noshörningar, zebror, antiloper, giraffer, gnur (hur skriver man en gnu i plural? gnuar, gnur, gnuisar?), bufflar, vårtsvin och mycket mer. Men jag ska säga er en sak att jag kommer inte lämna Sydafrika förrän jag sett ett lejon och en geopard. Jag bosätter mig i Krüger om det så ska behövas!

Så kom vi hem på förmiddagen efter vår safaritur och däckade i sängen, helt slut. På eftermiddagen skulle vi bege oss till Baboshka (sportbar) och kolla fotboll. Fast läget är så här i Sydafrika. Här älskar man rugby och så är det bara. Man dissar inte en rugbymatch för fotboll och det var såklart en besvikelse för min gubbe som snällt fick vika sig. Istället fick vi en undervisning i rugby av vår bargranne JJ, en störtskön gubbe i sina 56 som erbjöd oss att bo hos honom i Joburg innan vi flyger hem. Gästvänligheten själv. Vi bondade även med Jacques som var bartender på stället och innan vi lämnade hans hak fulla som kastruller bestämde vi att Jack skulle ta med oss på en tur runt St: Lucia.

Vi vaknade med jordens baksmälla nästa dag, kurerade oss genom att ligga vid poolen, kolla film och äta godis. Patrick gick även en runda till Baboshka för att kolla fotboll (äntligen) och bestämma med Jacques vad vi skulle köpa för mat till vår heldag. Nästa morgon dök han upp klockan 07.30 med korvfrukost som han skulle grilla till oss på stranden. LYX! Sex fötter traskade ner mot stranden för en 5 km strandpromenad, vi hittade en perfekt ställe där Jacques (grillmaster) fixade en braai med trä från stranden, grillade korven och gav oss den bästa frukosten hittills på denna resan. Efter frukosten tog vi ett dopp i havet på extremt grunt vatten såklart. För här finns det banne mig haj och jag tänker då inte komma hem i en kista eller med ett ben och en arm. Så det så.

Efter morgondoppet och fulla magar gick vi tillbaka längs stranden, letade snäckor och njöt av
ljudet från vågorna och de varma vindarna som fläktade gott. När strandpromenaden var slut tog Jacques med oss på en skogshike längs floden, kollade på flodisarna som då och då kom upp till vattenytan, letade efter krokodiler men fann inga och gick runt i denna skog som var precis som Jacques beskrev det: "Alice i underlandet".

Efter flera timmars promenad var vi helt slut så vi begav oss tillbaka till byn, gubbarna shoppade mat för kvällen och vi samlades tillsammans på vår altan för några kalla öl. Pratade om livet, drömmar och lycka. Och efter några timmar tände Jack grillen igen och lagade en middag som var så god att jag nästan dog. "Rump", svampar, sallad och gott rödvin, då är man hemma :) När klockan var tio hade vi hållit i gång allt för länge och alla tre somnade som små bebisar.

Klockan åtta i morse stod jag och Putte upp. Han med en öm höft efter den långa promenaden igår
(en ny höftkula sökes!) och jag med en baksmälla från helvetet. Det var bara att göra frulle och ta ett dopp i poolen. Helt okej bakfyllemedicin. Jacques sov vidare, vi ville inte väcka honom då han hade sovit 4 timmar på tre dagar. Klockan elva kom han till slut upp och joinade oss vid poolen. Nu sitter Putte och kollar tv, Jacques har gått hem för att förbereda sig för jobb och jag sitter och bloggar efter att Patrick tvingade mig. Han bar ut datorn och en pall till poolen och sen hade jag inget val :)

Två nätter till här har vi bestämt sen drar vi upp till Krüger och det är typ bara en vecka kvar tills vi kommer hem nu. Jag blir lite tårögd när jag tänker på att jag snart kommer få se min pappa stå där på Landvetter och vänta på oss. Jag ska ge han världens längsta kram!