A rush of blood to the head: Härliga Drakensberg, livsfarliga hästar, smutsiga Durban och älskade St. Lucia

Inte en enda kommenterade i förra inlägget och var oroliga för att vi hade badat på en hajtät strand. Vi känner oss oälskade och har därför bestämt att aldrig återvända hem. Joooooo klart vi ska :)

Vi har lämnat er hängandes här i några dagar och vi snackade sist när vi var i Port St. John (där vi nästan dog ;). I PSJ bodde vi på Amapondo som var ett av de äckligaste ställena vi bott på hittills. Jag vet inte vad det är med hela den här backpacker grejen men på något sätt tror folk att bara för man backpackar så vill man sova i en skithög och laga mat i en svinstia. Att det på något sätt ska vara inne att bo på ruffiga, nä inte ens ruffiga snarare smutsiga ställen för då är man en real backpacker. Jag kan tala om att visst jag reser runt, men jag är fan ingen uteliggare eller luffare som inte har råd att sova i ett rent rum. Så nu var det sagt.

Från PSJ tog vi oss upp till centrala delen av Drakensberg där vi bodde på ett underbart ställe vid namn Inkosana Lodge. En stor gård med söta hundar och fantastiska vyer över bergen. Lämna strandstäderna ett tag och leva friluftsliv, precis vad vi behövde. Vi bodde i dorm helt själva och lagade vår egen mat varje dag. Jag har i princip glömt bort hur man lagar mat så det var bra att färska upp minnet inför hemkomsten som snart ska äga rum.

I Drakensberg njöt vi av naturen till fullo. Vi hike:ade fina leder i bergen och passerade vattenfall efter vattenfall, vyerna som omringade oss var nog det vackraste jag sett. Patrick tyckte det kändes som han gick runt i Sagan Om Ringen, jag tycker Sagan Om Ringen låg i lä. Detta var spektakulärt!
Andra dagen vi vakna hade vi bokat in oss för en halvdag hästridning i bergen. Något jag inte var speciellt pigg på, kanske för att jag är livrädd för hästar eller.... a livrädd för hästar. Det var nog de.

Med hjärtat i halsgropen (okej jag överdriver) begav vi oss till stallet där Firefly och Zorro väntade på oss, alltså våra hästar. Patrick red på Firefly och jag på Zorro och vi begav oss iväg tillsammans med en guide. Det var jättekul fram tills att min häst skulle "testa" mig och blev galen, det gjorde mig inte precis lugnare. Sen skulle vi trava, roligt roligt. NOT! Jag kan inte trava och mina organ typ torktumlades. Sen skulle vi gallopera då höll jag på att flyga av. Sen fick jag panik och då var det skritt resten av vägen. Mycket trevligare, då kunde man ju njuta av den vackra omgivningen istället. Patrick var mycket mer hardcore, kanske gamla skills vad vet jag, men han trava och gallopera som aldrig förr. Heja min gubbe! När vi kom tillbaka till gården var jag överlycklig att få stiga av dumma Zorro som skulle spela allan ballan hela tiden. Och både jag och Patrick hade extrema rumpsmärtor. Inga vana ryttare vettu.

Resten av den dagen var vi helt slut. Vi delade några öl på kvällen och Patrick knäckte mig i skitgubbe (fortfarande jobbigt att erkänna). Klockan tio somnade vi som små grisar.

När vi vakna upp den 20:e hade vi bestämt oss för att spendera en sista natt på Inkosana. På dagen skulle vi kolla en Bird Show och sedan målningar i grottor. Men Bird Showen var stängd och grottor är inget vi har så bra erfarenhet av dessutom skulle det var 20 mils körning fram och tillbaka så istället bestämde vi oss i sista sekund att åka till Durban och ta en natt där. Vi packade bilen full, tackade Ed för den trevliga vistelsen och satte oss i bilen. 2 timmar senare var vi i Durban (åk inte dit, vilken skitstad), vi checkade på Smiths Cottage som låg i något lyxområde och varenda villa hade elstängsel. Inte alls kriminell stad. Helt döda när vi kom fram, men det var ju trots allt vår två års dag så vi peppade upp oss, tog på oss och drog till Casinot. Där spelade vi bort 400 R på Black Jack. Skulle aldrig kunna bli en gambler, jag gillar min pengar för mycket och spenderar dem hellre på saker att göra än att skänka dem till staten. Men det var ändå roligt.

Efter vår förlust åt vi en stek på Spur (Patricks favvoställe som han drömde om här om natten, att dem öppnade i Torslanda) och sedan en bio (Jack and Jill). Efter det tackade vi för oss och åkte hem. En alldeles perfekt dag/kväll :)

Så en natt i Durban var gott nog, igår rullade vi vidare till St. Lucia som vi nu befinner oss i. Vi har ett superfräscht rum, det finns en perfekt pool (som vi just nu sitter vid, man kan blogga på värre platser), det ligger precis vid alla restauranger och affärer och St. Lucia som samhälle är helt underbart. Här ska vi tillbringa lite tid, njuta av att bara vara och självklart ta en krokodil och flodhästtur i floden. St. Lucis ligger i en Wetland Park och erbjuder massa naturliv, sånt som vi älskar vet ni.

Den 29:e drar vi med bilen upp till Krüger och smackar av de sista dagarna på resan där. Vi har valt att köra upp själva då vi är så sjukt trötta på att flyga och dessutom var biljetterna apdyra till Nelspruit. Jag trodde banne mig att min flygrädsla skulle bli bättre på denna resan (vilket det kändes som ett tag), men det har istället blivit värre och samma för Patrick. Flygterapi kanske?!

Nu är det dags att hoppa i poolen. Auf Widesen!!!

Ps. Här är en länk om hajattackerna på Second Beach i Port St. Johns: HÄR!