Sandakan kan visst

Två nätter har vi avvarat i Sandakan nu. Staden som vi trodde skulle vara ett skithål visade sig vara motsatsen. Den är faktiskt riktigt trevligt och mysig och alldeles kanon.

Resan hit från Kinabatangan gick bra. Vi åkte en stor buss som inte hade kapacitet att varken köra för fort eller köra om varje sekund. Jag trivdes mycket bra. Vi fick dessutom en lång morgontur (2,5mil) genom Kinabatang river den dagen vi lämnade eftersom vägarna var översvämmade och hade turen att se en orangutang och två storm storks (500 i världen sa guiden?).

Dagen vi anlände till Sandakan var jag en aning krasslig, så vi åt en god middag på Nak Hotel som har sin restaurang på taket med helt FANTASTISK mat (en extremt god hamburgare) och avslutade kvällen hemma i sängen på Sandakan Backpackers med en film och chips. Den natten sov jag oroligt och drömde att vi var på Sipadan och dök och att det var fullt med vithajar i vattnet som försökte äta upp oss. Men det finns inga vithajar på Sipadan och tur är väl det.

Igår när vi vakna var vi pigga och utvilade och bestämde oss för att ta del av det kulturella här i Sandakan, närmare bestämt Australian War Memorial. För att vara ekonomiska tog vi lokalbussen som kostar piss och ingenting. 50 Myr med taxi tur och retur, 7 Myr med buss tur och retur. Där spara vi in hela 43 Myr som är 88 svenska riksdaler och som man faktiskt kan äta en riktig fin middag för här nere :) AWM är något som jag varmt rekommenderar till den som besöker Borneo/Sadakan.
En väldigt fin minneslund där man fick ta del av mycket intressant historia.
Lika smidigt tog vi bussen tillbaka till stan igen och spenderade 4 timmar på rummet framför data och LP för att boka boende i Kuala Lumpur, flyg till Zambia/Livingstone + boende där. Det kosta oss nästan skjortan och dessutom tar dem en visum avgift in till Zambia på 80 US $, ett rån. Men vad ska man göra, det är ju bara att betala om vi vill komma in. Take it or leave it liksom.

Senare på kvällen gick vi för ytterligare en middag på Nak Hotel, men valde att stanna till på ett schysst ölhak (520 café) precis där vi bor innan vi skulle bege oss till restaurangen. Det slutade dock med en fylla tillsammans med två Kanadensare (Jason och Jaden) istället och blev aldrig någon mat, förutom en rutten frukt som dem bjöd på (den var inte rutten men Jaden spydde av den så ni kanske förstår att den inte var speciellt god). Kanadensarna visade sig vara två helsköna snubbar som jobba som engelskalärare i Sydkorea. Vi delade åtskilliga ölbuckets och när klockan var åtta var Jason redan för full och gick hem för att sova. Jag, Patrick och Jaden fortsatte kvällen med öl och politiska diskussioner som urartade och fick läggas ner. Till sist tog vi vår sista enliters Tigeröl och satte oss på taket på vårt hostel och delade den. Efter det var vi dödströtta och somnade som två stockar.

Idag är vi bakis och vi unnade oss en riktigt stor frukostbuffé på lyxhotellet här i stan (Sabah Hotel). Sjukt gott och sjukt dyrt. Nu ska vi tillbringade de närmsta två timmarna i sängen och dega. Imon är det nyår och då ska vi äta en god middag på Nak Hotel och kolla på fyrverkerier (förhoppningsvis) från deras grymma utsikt på taket. Glöm inte att vi firar in tolvslaget 7 timmar innan er, så väck oss inte på ert tolvslag dvs, klockan sju på morgonen här. Detta säger jag mest till min mamma eftersom hon inte riktigt förstår att vi är i olika tidszoner ;)

Bilder: Kinabatangan river

Kinabatangan river

Jag vill bara tala om för er vilken god julmiddag vi åt på Hotell Jesselton i lördags.
Vi är så trötta på asiatisk mat nu och här blev vi serverade kalkon, beef wellington, mos, spenat, korvar, sallad, goda efterrätter mm. Och det bästa av allt, man fick äta så mycket man orkade. Vi åt så vi näst intill sprack. Precis som det ska vara på jul :)

Dagen efter julafton (26:e) tog vi flyget klockan sju på morgonen och för att en timme senare landa på Bornoe östkust i "staden" Sandakan. Vi hade nämligen bokat in oss på en 3dagar/2nätter vistelse vid Kinabatangan river som ligger tre timmars bilfärd från just Sandakan. Väl där passade vi på att besöka Sepilok Orangutang Center, ett reservat som arbetar för att rädda orangutanger här på Borneo och jag blir så imponerad av de människor som bokstavligt talat vigt hela sina liv till detta. Som lägger ner hjärta och själ för att rädda de som deras medmänniskor utrotar. Tyvärr var inte Sepilok i sig vidare trevligt, jo reservatet var fantastiskt men att se två orangutang mammor och deras bebisar få mat är inte lika fascinerade om du delar detta tillfälle med 60 personer till. Man vill ha tillfället för sig själv. Men all creed till Sepilok och deras arbete!!

Efter tre timmar på centret blev vi hämtade av en mini van som skulle ta oss till Kinabatangan river och vårt boende Nature Lodge Kinabaatangan River. En tre timmar bilfärd som skulle bli en resa i helvetet. Dem kör ta mig fan som galningar här, det är inte njutningsfullt för fem öre. Det ska gå fort och det är snarare en regel än undantag att man kör om HELA, HELA TIDEN. Så jag satt mest på nålar och väntade på att jag skulle dö. INTE KUL! Men vi kom fram till Kinabatangan helskinnade. För att komma till Lodgen (bor i dorm med ett engelskt par) fick vi åka en båt över floden. Om ni bara kan förstå hur vacker det är, vattnet är alldeles chokladbrunt och kantas av extremt vacker regnskog. Det är ett paradis.

När vi anlände runt tre skulle vi ut på vår första båttur i floden klockan fyra och fick information av guiden att det är svårt att se djur här. Alltså inget man kan räkna med. Men turen var på vår sida. Vi fick se två orangutanger, näsapor, makakapor, ormar (där en tysk kille skoja och sa att det var en "jump snake", skapligt nervös innan jag förstod att det just var ett skämt), hornbill och en grupp med pygméelefanter (som bara finns här på Borneo). Dem stod vid sidan av floden och åt sig mätta på allt grönt naturen har att erbjuda och båten var bara några meter i från dem. Det var en ofattbar upplevelse, kanske svårt att förstå för dem som inte är sådana djurälskare som jag och Patrick. Men både mitt och hans hjärta smälte och gång på gång fick jag stanna upp och säga till mig själv: "Du är på Borneo, detta är inget Zoo. Du är i deras hem i regnskogen".  Och när vi var tvungna att åka därifrån ville jag hoppa ur båten och ge alla fanterna en kram, gruppkram. Dock skulle detta vara ett dumt beslut eftersom jag först skulle komma upp ur floden full med blodiglar och sen skulle förmodligen elefanterna döda mig för att skydda sina små fantbebisar. Men jag var glad ändå och Putte med. Bästa båtturen i våra liv.

På kvällen gjorde vi en natt-trekking i regnskogen för att lyssna och se efter djur. Vi såg dock bara en söt liten fågel som satt på en kvist och sov. Men det var häftigt att gå i skogen mitt i natten och höra naturens sånger. Idag på morgonen (klockan ringde 05.30) skulle vi upp på en ny båttur i gryningen, det var kyligt och vi pälsade på oss våra swedemountkläder (dem kommer väl till användning) och gav oss iväg. Det blev inga elefanter eller orangutanger. Men en kingfisher (fågel), näsapor och en water monitor lizard. Åh jag skulle kunna åka båt flera dagar i sträck här i Kinabatangan river :)

Efter frukosten var vi ute på en ny regnskogs-trekking, kul att få strosa runt när det är ljust också. Vi kollade inte efter djur utan detta var bara en trekking för att få känna på och uppleva atmosfären. Det är en fröjd för ögat och själen att få vandra runt här, träden är så höga och stiger sig upp till skyarna. Det enda tragiska är att man skövlar delar av regnskogen för att plantera palmträd för palmolja, detta är inte bara förödande då det tar flera flera hundra år för regnskogen att växa upp igen, det utrotar och dödar även djuren som lever i den, så som orangutangerna, pygméelefanterna, näsaporna och många fler. Men trots detta tragiska faktum var upplevelsen fantastisk och vi ömsom gick på stigar och ömsom klafsa runt i lera. Tacka vet jag stövlarna vi fick låna här på lodgen. Dem rädda våra fötter.

Vi åt en lunch för några timmar sen och väntar nu på nästan båttur som ska gå av stapeln klockan halv fyra om vi har tur. Håll tummarna för att vi får se lika mycket djur idag.

Imon bitti åker vi tillbaka till Sandakan och där vette sjutton vad vi ska göra. Vi har dykningen inbokad från den 4-8 Jan så vi funderar på att bo på lyxhotell över nyår. Storstekarn Maria och Patrick är i farten. Vi håller er uppdaterade om vårt beslut.


Ps. Bilder till inlägget kommer imon. Regnskogen levererar ingen fiberlina 100/100.

Bilder: En natt i Kudat räckte gott och väl

Jaaaa, det är vi som har tagit bilderna :) Och om ni tänker skriva någon rolig kommentar om att det är omöjligt att vi har tagit den första och sista bilden kan jag redan nu såga er vid fötterna och säga: Vi vet de.

Ps. Vi har anlänt till KK idag för att fira jul här imorgon (25:e). Om river rafting tåget funkar så kör vi det den 26:e och drar vidare till östkusten den 27:e. Skönt att ni har lite koll på vårt schema va.

GOD JUL!!